Mammaledig


Vi har det bra. Men visst är det lite nervöst.  Att gå vagnen själv är en pers. Att jag ska hämta tvätten själv med Hektor på magen om några timmar är också en pers. Kanske inte bara fysisk utan mest mentalt. Det är ju en liten person jag hänger med varje dag som har behov av mig utan att kunna säga det med egna ord. Ibland är det lite svårt och visst är det annorlunda. Men det är så ljuvligt så man får nypa sig i armen! Min stora lilla kärlek!  

Kommentera här: