Vi kallar hen för bebisen. På måndag går jag in i vecka 21. Igår var vi på ultraljudsundersökning. Jag hade en klump i halsen innan. Tänk om det är något med bebisen, hur gör vi då? Vad gör man då? Bebisen mår jättebra allt såg fint ut, det är kickboxning i magen, sparkarna är tydliga. Jag kan ligga stilla och bara känna. Helt ointresserat av annat som ska göras, måste göras. Prioriteringar är ibland bortblåsta, disk, plugg, handla. Tråkigheter som jag egentligen tycker rätt mycket om och gillar att pula med. Men när det inte riktigt fungerar som vanligt mynnar det ut i ett jävla temperament. Det är ett nav av känslor jag inte är van vid och älskade Andreas får ta massa skit!